Måndag 15 december
Det har varit en intensiv vecka på Chimära och Alastor – och det finns inget roligare. Beställningarna fortsätter att rulla in och jag får packa lite varje dag för att hinna med.
I början av veckan skickade vi ut ett nyhetsbrev som mest av allt blickade framåt mot 2026 då Alastor Press fyller 25 år. Jag har bokat in oss på den stora bokmässan i Göteborg (där vi inte deltagit på två år) och på Stockholms bokmässa i Konstakademins vackra lokaler. När jag hade den fysiska butiken kändes det övermäktigt att åka iväg på sådant, men nu känns det bara roligt att komma ut och träffa nya och trogna läsare. Om allt går enligt plan kommer vi dessutom ha ett digert utgivningsår med många nya böcker i bagaget. Tänk ändå, förlaget har funnits i 25 år! Är det inte fantastiskt att något så smalt och nischat – ekonomiskt självmord kallade någon det vid ett tillfälle – har lyckats överleva så länge?
Jag gjorde också klart klassikerutgåvan av den slutsålda Silencieux – provtrycket är beställt så jag gissar att detta blir Alastors första bok 2026. Till omslaget kunde jag inte låta bli att på nytt använda den dödsmask efter en okänd, drunknad kvinna som spelar en central roll i romanen. Den pryder den första utgåvan också, då tillsammans med en dödskallesvärmare och snygg guldfoliering. Eftersom jag är ägarinna till en reproduktion av sagda dödsmask fotade jag av den mot en mörkrosa sjal och och detta kommer att bli omslaget i Klassikerserien där jag gärna varvar målningar, fotografier och mönster för bokpärmarnas utformning. Den tjänst vi använder för att trycka Klassikerserien har meddelat att de från årsskiftet kommer använda ett nytt papper till det format vi använder, förhoppningsvis innebär det inte en kvalitetsförsämring – annars måste vi se oss om efter alternativ.
I torsdags kom leverans från franska Boncœurs med speglar, små brickor och katolska ex-voto att pryda väggarna med. Jag hade egentligen tänkt lägga beställningen tidigare så att den med god marginal hade kommit i början av december – det är något juligt över ornamenten och de hade varit fint att ha dem tillgängliga i sortimentet under hela adventstiden – men ja, tiden går fort och allt snabbare ju närmare man kommer jul. Nå, låt oss inte gräma oss över det: nu finns de i alla fall att beställa. Min personliga favorit är nog duvan (den hänger i vårt vardagsrum) och det nyinkomna molnet. Det får mig att tänka på en prosadikt ur Baudelaires Paris Spleen:
“- Vem älskar du mest, gåtfulle främling, din far, din mor, din syster eller bror?
– Jag har ingen far, ingen mor, ingen syster eller bror.
– Dina vänner?
– Du använder där ett ord vars betydelse förblivit mig okänd intill denna dag.
– Ditt fosterland?
-Jag vet inte på vilken breddgrad det är beläget.
– Skönheten?
– Jag skulle gärna vilja älska henne, den gudomliga, den eviga.
– Guldet?
– Det hatar jag, som ni hatar Gud.
– Men vad är det då som du älskar, underlige främling?
– Jag älskar molnen – molnen som går förbi … där borta … de underbara molnen.”
Eder tillgivna,
H.
