Alla hjärtans dag är äldre, mörkare och märkligare än vad dess samtida fernissa av rosor och röda hjärtan kan ge sken av. Firandet går tillbaka till den katolska kyrkans minne av helgonet Valentinus, ett namn som burits av flera martyrer under de första kristna århundradena – vars liv i dag till stora delar är höljt i dunkel. Redan här finns alltså det som alltid har tilltalat oss: kärleken som något både heligt och farligt, upphöjt och hotat.
Först under medeltiden fick dagen sin tydliga koppling till romantik och begär. I England och norra Frankrike uppstod seder där unga människor parade ihop sig genom lek och lottning inför vårens danser, och man tänkte sig att fåglarna just i mitten av februari fann sina livspartners. Kärleken var något som spirade, söktes, prövades – ibland för ett år, ibland för livet.
Ur denna tid växte också traditionen att skriva kärleksbrev: rimmade, innerliga, ofta laddade med både längtan och löften. Med tiden blev de till utsirade Valentinkort, smyckade med spets, sidenband och symboler. I dem blev kärleken i ord formulerad, den gavs form, förseglades.
På Chimära har vi alltid dragits till en äldre, mer motsägelsefull och dunkel föreställning om kärlekens väsen. Alltså inte modernitetens slätstrukna romantiska kärlek, utan något som rör sig i gränslandet mellan det tillåtna och det förbjudna – mellan kropp och ande, mellan ritual och rus. Alla hjärtans dag får hos oss gärna vara just detta: en påminnelse om kärleken och dess historia som något djupt mänskligt, sinnligt och översinnligt, ibland lätt perverst.
Oavsett om du firar tillsammans med någon, i hemlighet längtar efter någon – eller väljer att skänka något till dig själv – hoppas vi att du finner inspiration hos oss inför den 14 februari.