Jag är bror till XX av Fleur Jaeggy

En hustru blir upphängd i en fågelbur i taket; en liten flicka låter sin välgörarinna brinna inne; en kvinnlig mystiker från 1200-talet känner smaken av Kristi förhud på sin tunga; vänner som Joseph Brodsky, Oliver Sacks och Ingeborg Bachmann dyker upp, liksom Frédérique från Jaeggys internatvistelse i ungdomen. Vi gör ett restaurangbesök i Bronx, besöker DDR, Grekland, rör oss nu och då på samma gång. Alla gränser är upphävda, inget är otänkbart, förbjudet; nutid och dåtid flyter samman och vi låter oss obönhörligen fascineras av ouppnåeliga änglar.

I denna oförglömliga samling av Jaeggys autofiktiva kortprosa, befinner vi oss stundtals i ett svart hål där rum och tid har tagit slut. Elden och döden är ständigt närvarande. Minsta ord är av vikt och en enda mening kan inrymma helt olika tidsrymder och förlopp. Jaeggy är den korta formens mästare.